När arkeologerna undersökte kvarteret Bryggaren påträffade de rester av många hus. Alla var sannolikt byggda av trä, och föreföll vara av ganska enkel konstruktion. En av dessa husrester (av arkeologerna kallat hus A74) skiljer vid ett första påseende inte ut sig nämnvärt från övriga.
Bara en del av det raserade huset kunde undersökas (resten fanns inte inom den undersökta ytan). Det var byggt på träsyllar och hade trägolv, som det fanns rester kvar av. Huset verkar ha haft en kortsida som varit ca 6 meter lång. Genom att datera årsringarna i det bevarade träet kunde huset bestämmas att ha blivit byggt någon gång år 1242-1244. Det hade renoverats 1262-1263, och brann slutligen ned kring år 1280.
I huset fanns rester av en ugn. Bland annat ovanpå resterna av denna ugn påträffades något mycket märkligt – taktegel. Teglet var delvis brandskadat, vilket det bör ha blivit då huset brann ned.
Bara fyndet av taktegel är i sig mycket anmärkningsvärt – det som man menar är det medeltida Sveriges äldsta tegelbyggnad är Mariakyrkan i Sigtuna, som invigdes 1247. Om teglet utgjorde en ursprunglig takbeklädnad på hus A74, rör det sig alltså om ett av de äldsta exemplen på tegelanvändning som vi känner till.
Men det verkligt speciella är att takteglet från Bryggaren är glaserat! Minst två färger förekommer: svart och brunt.
Glaserat taktegel från kvarteret Bryggaren. Teglet är bara glaserat till hälften. Detta är typiskt för medeltida glaserat plattegel. Glasyren finns på den del av tegelplattan som syntes – den oglaserade överdelen täcktes av den ovanförliggande tegelplattan.
Undersidan av ett glaserat plattegel. Det som sticker upp är klacken vari teglet hängdes fast i takläkten.
Utan tvekan rör det sig om tegel som importerats från kontinenten. Att denna import har samband med Hansan verkar självklart.
Medeltida glaserat taktegel är emellertid även på kontinenten mycket ovanligt. I hela det tyska språkområdet (Schweiz – östra Frankrike – Nederländerna – Tyskland – Österrike) verkar glaserat taktegel endast ha påträffats på ca 60 platser. Det var ett mycket exklusivt material, som bara de allra rikaste hade råd med. Teglet har använts på högstatusbyggnader (kyrkor, kloster, adelspalats).
I Sverige är fyndet i kvarteret Bryggaren, så vitt vi vet, helt unikt.
Typen av tegel, plattegel (på tyska: Flachziegel), tillsammans med förekomsten av flera färger, indikerar att teglet kan ha varit avsett att läggas i mönster. Detta är i sig också anmärkningsvärt. Det är bara extremt exklusiva byggnader som utsmyckats på detta sätt.
Exempel på medeltida byggnader med tak av mönsterlagt glaserat plattegel. Stefansdomen i Wien och Hôtel-Dieu de Beaune i Bourgogne. Foto: Bwag/Wikipedia respektive Wikipedia.
Den stora frågan som pockar på ett svar är: vad gör det glaserade takteglet i kvarteret Bryggaren? Det verkar helt orimligt att det lagts på ett enkelt trähus. Var det i själva verket stadens rådhus, eller någon kyrklig institution, som hade ett mönsterlagt tak av glaserat tegel? Tog någon tegel därifrån, och placerade det på huset i kvarteret Bryggaren? Eller har tegel bara lagts på en del av taket, t ex för att markera taknocken. Eller har det bara funnits några enstaka taktegel, som har använts på något helt annat sätt än som takbeklädnad?
Det finns dock en del speciella och exklusiva fynd i materialet från kvarteret Bryggaren (mer om detta senare). Trots allt kanske det därför inte helt kan uteslutas att takbeklädnaden varit avsedd för ”vårt” hus A74, och att huset haft en mycket mer prominent gestaltning än man kunnat ana? I så fall är påståendet att det varit ”Söderköpings finaste hus” snarast en närmast löjlig underdrift.
Bli först att kommentera