Ett hjärta från kvarteret Biografen i Nyköping

Arkeologer arbetar idag med människans hela historia, även perioder som ligger nära vår egen tid. Inte minst är detta tydligt inom stadsarkeologin, där större arkeologiska undersökningar har gett ny kunskap om 1500- 1600- och 1700-talets städer till exempel i Kalmar, Jönköping och Nya Lödöse.

Tidigmoderna lämningar har långt ifrån alltid undersökts arkeologiskt, men i Nyköping utförde man 1987 och 1988 en större undersökning i ett kvarter som heter Biografen. De arkeologiska undersökningarna tillsammans med skriftligt källmaterial visade att kvarteret förmodligen bebyggts först efter en stor brand 1665. Då reglerades gatorna, och i enlighet med tidens stadsideal lades ett rätvinkligt gatunät över staden som ersatte ett äldre mer oregelbundet gatusystem från medeltiden. Samma mönster kan man känna igen i andra städer som Stockholm, där gaturegleringen påbörjades efter en brand 1625. I nyanlagda städer som Nya Staden i Kalmar användes ett rätvinkligt gatunät, med noggrant planerade tomter. I Kalmar speglade stadsplaneringen samhällets hierarkiska struktur, där de rika och de mindre bemedlade hade sina tomter i olika delar av staden. Samhället var indelat i adel, präster, borgare och bönder – de fyra stånden – och ståndstillhörigheten tillsammans med ålder och kön bestämde i hög grad individens möjligheter i livet.

Tomterna i kvarteret Biografen speglade också ett hierarkiskt samhälle, fast i miniatyr. Här var tomterna mot Nyköpings finaste gata, Storgatan, flera gånger större än de tomter som låg vid Kvarngatan. Tomterna vid Storgatan ägdes av stadens ämbetsmän – ingenjörer, rådmän och borgmästare.

Mot Kvarngatan, däremot, bodde skomakare, fiskare och andra hantverkare. På tomt 12 bodde år 1668 en änka efter en man som hette Nils Jonsson. Vid undersökningen av denna tomt påträffades ett av de äldsta husen i kvarteret, ett hus som troligen stod på platsen före branden 1665. På den tiden hade området antagligen en ganska lantlig karaktär, stadsbebyggelsen hade ännu inte etablerats.

I ett lager som kanske hör samman med detta äldsta hus hittades ett föremål som kan berätta förvånansvärt mycket om tiden. Det är en liten svampdosa av kopparlegering. Detta var en tid då människor inte hade samma möjligheter att tvätta sig som idag och sophanteringen var mindre effektiv. I kyrkan kunde också likstanken vara påtaglig. Alla dessa lukter kunde såklart vara obehagliga och man menade också att de kunde sprida sjukdomar av olika slag. Svampdosor och luktdosor användes för att hålla dåliga lukter i schack. I dosan förvarades en liten svamp indränkt i vinäger och välluktande kryddor. Dekoren i botten och på sidorna är ganska skadad, men vissa kvardröjande renässansdrag pekar ändå mot en datering till 1600-talets första hälft vilket stämmer rätt väl med lagerdateringen.

Hjärtformad dosa från kvarteret Biografen i Nyköping, SHM inventarienummer 34665:2896. Foto Ola Myrin.

Dosan har formen av ett hjärta och inuti dosans lock finns en graverad bild av ett krönt hjärta, genomborrat av en värja, en dubbelsåg och en pil. Under det tidiga 1600-talet var hjärtat i fokus för en framväxande lekmannafromhet som satte Jesu hjärta i centrum för bildframställningar och i böner. Detta var ett arv från senmedeltida fromhet som fokuserade på Kristi blod och hans sår i händer, fötter och i sidan – det senare ofta framställt som ett hjärta med ett sår.

Insidan av dosans lock. Foto Ola Myrin.

Det fanns under 1600-talet även andra betydelser av bilder av ett genomborrat hjärta, nämligen människans hjärta. För att förstå detta behöver vi få en inblick i den tidens tankevärld. I Första mosebok i Bibeln står om hur de första människorna Adam och Eva var olydiga och åt av den förbjudna frukten i Edens lustgård. De bröt gemenskapen med Gud och enligt den allmänna världsbilden ledde det till att hela mänskligheten kom att ärva förmågan och benägenheten att synda. Målet för människan var att bli räddad från evig förtappelse – det vill säga nå frälsningen – och istället komma till himlen och där återföras till evig gemenskap med Gud.

Under jordelivet skedde återföreningen första gången genom dopet. Risken att återfalla i synd lurade dock alltid och en människa måste ta konsekvenserna av sina handlingar. Hon måste leva i ständig omvändelse vilket innebar att hon skulle vända sig bort från ett världsligt leverne och istället vända sig till Gud och göra bättring för sitt levnadssätt.

Platsen för denna omvändelse framställdes i den kyrkliga konsten under 1600-talet gärna som ett hjärta. Hjärtat utgjorde en bild för människans inre, visade vad hjärtat innehöll eller hur en människa borde förändras för att bli en bättre kristen. Bilden av hjärtat visade den osynliga inre, andliga processen i en människa. Det andliga, inre livet var svårt att leva med många fällor från det världsliga livet att fastna i, till exempel genom brott mot tio Guds bud i form av stöld och äktenskapsbrott. Andakt och ett fromt sinnelag ansågs vara verkningsfulla medel för att frigöra hjärtat från världsligheten.

Det är i detta sammanhang som framställningen med hjärtat i dosans lock ska förstås. Den som ägde dosan och kanske dagligen såg bilden där, skulle påminnas om hur Gud hade genomborrat hjärtat för att visa hur människan skulle vända sig bort från världen och istället vända sig med kärlek till Gud.

Den här texten har skrivits tillsammans med Stina Fallberg Sundmark, som är teolog och för närvarande forskar på Historiska museet.

Litteratur:

Achen, H. von, 2003. Human heart and Sacred Heart: reining in religious individualism. The heart figure in 17th century devotional piety and the emergence of the cult of the Sacred Heart. I : Amundsen, Arne Bugge & Laugerud, Henning (red.): Categories of Sacredness in Europe, 1500-1800. Universitetet i Oslo.

Achen, H. von, 2007. Piety, Practice and Process. I : Laugerud, Henning & Skinnebach, Laura Katrine (red.): Instruments of Devotion. The Practices and Objects of Religious Piety from the Late Middle Ages to the 20^th Century, Aarhus.

Andersson, C., Hållans, A-M. & Persson, B., 1990. Biografen. Ett kvarter i 1600- och 1700-talets Nyköping. Stockholm.

Bergström, K., En historisk belysning av kvarteret Biografen i Nyköping. Opublicerad rapport, Antikvrisk-Topografiska Arkivet, Stockholm.

Tagesson, G., (red). 2013. Drömmen om det nya Kalmar. Arkeologi på Kvarnholmen. Linköping.