Binda med nål

En hel del textilfragment har säkrats från utgrävningarna i Söderköping. De flesta fragmenten är av ull i tuskaft och många är dessutom valkade. Majoriteten av textilierna tycks ursprungligen ha varit praktiska, de har framför allt skyddat och värmt. Bland textilfynden finns det också några som är gjorda enligt nålbindningstekniken.

Två fragment i nålbindningsteknik, med rester av söm och valkat ylle, 1280-1300, kv Bryggaren, Söderköping. SHM 34183 (FID 1150252).

De nålbundna fragmenten är alla arbetade i ullgarn men tyvärr alltför fragmentariska och små att kunna bedöma vad de ursprungligen kan ha varit – utom två större sammanhörande textildelar. Ett av de två fragmenten har rester av en söm bevarad och var möjligen en del av en bakkappa, medan det andra har rester av ett valkat foder. Av formen att döma på dessa fragment är det nog troligt att de ursprungligen utgjorde en socka, eller en så kallad innesko.  Nålbindningstekniken skapade värmande, lätt elastiska och hållbara klädesplagg. Om det blev ett hål gick inte maskorna som i den senare stickningen (spreds i Norden under 1600-talet), utan man kunde enkelt lappa hålet. Tekniken har huvudsakligen använts till vantar och sockor. På skeppet Vasa har man dock hittat en liten pung gjord i nålbindningstekniken. De två nålbundna fragmenten från kv Bryggaren, Söderköping hittades i lager 2, som daterats till 1280-1300.

Nålbindningstekniken tycks vara mycket gammal och har utövats i många kulturer världen över, från Paracas i Peru till Koptiska Egypten. De tidigaste nordiska fynden kan dateras till vikingatid, och har påträffats i Finland, Island och York. På svensk mark tycks de tidigaste nålbundna textilfragmenten vara från 1200- och 1300-talen, överensstämmande med Söderköpingsfynden. Det förmodligen mest kända svenska föremålet i nålbindningstekniken är den så kallade Åslevanten. Vanten påträffades i en mosse och man trodde länge att dess datering låg runt 300-400 e.Kr, men kol-14 metoden visade att den var betydligt yngre, från tiden 1510-1640.

Vante i nålbindningsteknik, med frans, 1510-1640, Åsle. SHM 20378 (FID 865187).

Med den mycket snabbare och effektivare stickningen glömdes nålbindningstekniken mer eller mindre bort världen över, men har utövats intill sen tid i Mellansverige.

Såsom ordet nålbindning indikerar används en nål och att man binder, underförstått – med garn. Det finns en hel del variationer men tekniken består i bildning av öglor som griper i varandra. Nålarna är platta, breda och trubbiga av ben eller trä, vanligtvis med ett stort öga i ena änden. Många liknande nålar har återfunnits på utgrävningar runtom Sverige. Bennålen på bilden nedan hittades vid en utgrävning av en marknadsplats från yngre järnåldern i Stora Herrebro Gård, Norrköping. Fyndet pekar på att utövandet av nålbindningstekniken är äldre i Sverige än vad de bevarande medeltida textilfynden indikerar.

Nål i ben, yngre järnåldern, Norrköping. SHM 33787 (F290) (FID379747).

//Helen Persson, 1:e antikvarie textil, Historiska museet.