I en av backarna med fynd från kvarteret Bryggaren låg en jordklump alldeles full med små gula glaspärlor. Just nu pågår diskussionen om vad det kan röra sig om – kanske är det ett radband som gömmer sig där inne.
Ibland när sköra eller små föremål gömmer sig i svårarbetad jord kan man välja att ta in ett så kallat preparat för att kunna ta fram föremålen försiktigt under kontrollerade former. I fyndmaterialet från kvarteret Bryggaren gömde sig en klump med jord full med små, små gula glaspärlor i två olika storlekar. Därutöver finns det också 14 hela pärlor i två storlekar, samt ett antal fragment. En hypotes som vi har nu, innan föremålen är frampreparerade, är att det skulle kunna röra sig om ett radband. Radband är band med kulor eller pärlor som används som ett hjälpmedel vid repetitiv bön och används inom många religioner. Antalet kulor motsvarar ett givet antal böner som ingår i en viss andakt. Ett exempel är den senmedeltida kristna rosenkransandakten som består av en så kallad dekad med en Fader vår, tio Ave Maria och en Ära vare fadern, som bads fem eller femton gånger.
Bevarade medeltida radband visar att antalet pärlor och förekomsten av exempelvis krucifix och andra dekorationer kunde variera. Det finns korta radband med tio små pärlor samt en eller två stora, som motsvarar en dekad böner. Det finns också långa radband med betydligt fler pärlor – det längsta bevarade radbandet i Historiska museets samlingar har 154 pärlor, varav 53 guldpärlor och 101 silverpärlor samt en avslutande kläpp. Vissa radband har varit slutna, som ett vanligt halsband, medan andra består av ett rakt band. Utförandet varierade från enklare trä- ben- eller hornpärlor till små miniatyrkonstverk i elfenben, silver eller guld. Radbandet bars i bältet och förekommer ofta i 1500-talets porträttkonst som en symbol för ägarens fromhet.
Radband är ovanliga i arkeologiska fyndmaterial och det kan vara svårt att bestämt säga om det rör sig om ett radband eller inte. Ibland kanske man bara hittar en pärla eller två och då kan det lika gärna röra sig om vanliga smycken. Vi vet därför ganska lite om användandet av radband av skilda slag i det vardagliga livet. Däremot vet vi att radbandet ibland fick följa sin ägare i graven, som till exempel i Nya Lödöse vilket man kan läsa mer om på den här bloggen.
Den 1 oktober ska Historiska museets konservator Jennie Arvidsson ta fram pärlorna som gömmer sig i jordklumpen från kvarteret Bryggaren. Vi kommer berätta mer om det arbetet här på bloggen – och kanske får vi då veta om det verkligen är ett radband som gömmer sig därinne!
Bli först att kommentera